Att ha en liten hund...

Konsten att slappna av

2011-01-29T23:38:00.004Z

oj oj, nu är det länge sedan... får skylla på flytten samt att jag har fått jobb.

Det Bonzo verkligen kan är konsten att slappna av och verkligen njuta av livet - slappare djur får man nog leta efter vill jag till och med påstå. Sur är han också, om man begår misstaget att störa honom vill säga... Men det gör man inte så ofta, det är inte värt det - istället ligger man som en koldolme på femtio centimeter i en säng som är en och sextio bred. Han sover inte så ofta med oss längre:

Jag insåg precis att det måste se ut som att vi bara har ett påslakan sett, vi har flera men detta är (som nog märks) vår favorit...

Lite bilder från Bonzos sommar äventyr

2010-07-20T20:05:00.003+01:00

Jag mms:ade den här fina bilden till mina föräldrar, sen ringde jag mamma för att se om dom hade fått den då svar uteblev. "Vad tyckte ni om bilden då mamma?", "jo den var väl söt, med en massa gossedjur". Yttersta beviset på att Bonzo är söt som godis!

Här kommer en annan fin sommar bild på Bonzo när han har tagit sin första båttur med "pappa"

Fler bilder kommer snart!

Sommar

2010-06-04T23:12:00.004+01:00

Bonzo har gjort mycket på senaste tiden, framför allt lärt känna varenda tjej i 14 års åldern i hela gubbängen. Han känner alla nu, det är ett enda pusskalas hela tiden... Han är så lycklig för all uppmärksamhet - snart tror han nog att han är den enda hunden i hela världen! Förutom det har han återsett sin första flickvän mini:

Hon är väldigt lik Bambi, den lilla chihuahua tiken vi hade hemma på prov i början på hösten - från hundstallet. Sen har vi varit vid flaten och badat, där fanns det änder och andungar!

Men dom smet varje gång Bonzo kom nära, sen kom han på att han kunde gå upp i skogen och vänta på dom - så det gjorde han och så fort de kom nära stranden hörde man *tromp tromp tromp* bakifrån. Då kom lill skrutten galopperande ner till vatten brynet igen. Jätte gulligt!

Jag blir så arg!!

2010-05-23T19:40:00.006+01:00

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7161687.ab

En unge har blivit biten av en hund, barnet i fråga var med sin mamma på besök hos en släkting - såg grannens hund komma förbi på promenad. Frågar om hon får hälsa, släktingen säger att det inte är en bra ide, den osnutna lilla ungen hälsar ändå. Och bli biten och lyckas dessutom att få en hund avlivad. Grattis, bra gjort! Föräldrarna till barnet har inte bara lyckats göra sin unge hundrädd och har också förstört livet för en familj som antagligen älskade sin hund. Dessutom har föräldrarna mage att säga att de tycker att andra hundägare ska dra lärdom av detta och sätta på sin hundar munkorg om de kan vara lite griniga. Jag blir så arg, så förbannat jävla arg och ledsen när jag läser det här att jag inte ens kan reagera. Jag bara sitter. Hur kan föräldrarna säga så! Kan de inte inse att det är deras eget jäkla fel att ungen har blivit biten, det första man läs sina barn är att inte springa ut i gatan, inte följa med gubbar med godis hem OCH att inte springa fram till främmande hundar. Min hund kan vara sur, men jag tänker inte förstöra älskade lill skruttens liv genom att tvinga honom att ha munkorg för att några föräldrar på allvar tror att hundar är allmän egendom.

Jag tänker dessutom inte riskera min säkerhet för deras små skitungars skull, gremlingen ska reagera när någon springer fram - han ska inte bita barn OCH det gör han inte heller. Han har vana av barn, men jag kan inte ens räkna alla gånger små skitungar har sprungit fram till honom utan att fråga bara för att han är söt. Och sen har föräldrarna mage att bli förbannade när hundar biter deras barn. Om ni uppfostrar era ungar så behöver ni inte oroa er. SÅ enkelt är det. Bonzo är bra kompis med en pojke på fem år, de har fått lära känna varandra under lång tid. När Bonzo börjar bli lite för mycket går jag in och bryter, pojken har fått lära sig känna igen vilka läten Bonzo gör när han vill vara i fred. Så lätt var det.

Men det är klart att det var hundens fel, alla hundar ska ju ha munkorgar på sig - inga män får köpa godis och kvinnor ska inte få vara brandmän. För säkerhets skull.

Förresten, här är en bild på lill skrutten - som gör konster på ett barnkalas. Japp vi släppte in honom bland en massa barn i alla åldrar och storlekar - trots att han kan vara sur ibland. Sätt oss i fängelse.

Stor dag idag

2010-05-16T01:51:00.004+01:00

Idag var det en stor dag för lillskrutten, han var på sitt första barnkalas! Och inte nog med att det fanns massa barn där - vilket han älskar, och en massa äldre damer som tryckte till honom godsaker... Det fanns dessutom inte mindre än tre (!) andra hundar där. Och vad gjorde skrutten? INGENTING! Han betedde sig faktiskt exemplariskt, stora delar av tiden i alla fall... jag menar om det finns tre andra hundar som alla är ganska små pudlar då måste man ju testa lite. Men han var jätte duktig. Jag antar att det är den senaste tidens låååånga promenader med vår granne och alla möjliga hundar hon känner... vi har under de senaste dagarna promenerat/hälsat på/tittat på minst tre olika hundar. Och gremlingen har skött sig riktigt bra faktiskt, klart han testar läget ibland - precis som alla ungar i trotsåldern.

Dessutom hann han med att posera för ett par snygga bilder som mamman till barnet som fyllde år tog. Dessa kommer snart, jag ska bara komma över dem först...

Lill skrutten har även hunnit med att skaffa sig ett par riktigt goa' vänner, två kattkompisar. De enda katter i hela världen som faktiskt är söta. Även om den ena fortfarande roar sig med att skrämma mig bara genom att vara. Men Bonzo har kul med dom och det är det viktigaste!

Som sagt, bilder kommer snart.

Med morbor på jobbet

2010-04-12T22:33:00.003+01:00

I lördags hälsade lillgrisen på "morbror" på jobbet, morbror skulle titta lite på vår bil då hon inte vill alla gånger. Och lillgrisen ville såklart hjälpa till, men när man är liten och vit i en stor verkstad så finns det inte så mycket att hjälpa till med, förutom att försöka dricka kylarvätska och stoppa in nosen där nosar verkligen inte ska vara... Men att sitta i bilen gick inte an, då skrek han och det ekade massor - lösningen blev:

Vad kan man säga? Scania tillhandahåller verkligen service när det gäller...

Efter en sådan ansträngande dag på jobbet var det bara hem och vila lite, lill skrutten hittade sin favoritplats på en gång nu när solen börjar komma fram lite mer:

Visst ser det mysigt ut?

Havanais träff

2010-03-21T13:00:00.003Z

Igår så var vi på en efterlängtad havanais träff vid flaten, vi hade jätte tur med vädret (mot idag...) och det var säkert ett tjugotal små havanaiser i alla storlekar, färger och åldrar som sammanstrålade. Jätte mysigt! Med oss var det också en mellan schnauzer (som jag tycker lite synd om eftersom att alla 20 små hundar verkade tycka att hon var jätte intressant - till slut tröttnade hon och satte sig helt sonika på dem), en labrador och en borderterrier av något slag tror jag...

Bonzo tyckte verkligen att det var jätte skojigt, det är den fjärde träffen vi är med på och det är så stor skillnad mot den första! Då satt han bara och skällde och skrek åt alla hundar i sträck i nästan två timmar... Nu slänger han sig in i leken och springer och jagar samt blir jagad. Det är fantastiskt att se och jag som lätt blir lite känslomässigt när det gäller skrutten gick därifrån med tårar i ögonen för att jag var så glad för hans skull. Han delar med sig av både vatten, husse och matte och korven utan problem. Han var också jätte duktig med att hålla koll på oss hela tiden - som visserligen alla havanaiser är.

Det var framför allt en lite sexmånaders brun svart tik valp som fick i gång honom, hon hoppade på "tråk-gubbben" ett antal gånger innan han fattade piken och drog igång. Jätte kul var det verkligen och alla inblandade verkade njuta! Det var ett gäng trötta och lortiga hundar som gick hemåt sen. Men det är så kul att se dessa små yrväder springa runt och jaga varandra, för enligt mej så leker de inte riktigt som "vanliga" hundar - utan de hoppar på varandra, hoppar över varandra, frontalkrockar och har så mycket energi att man blir trött bara av att titta på dem!

Nu är det bara ännu svårare att vänta på nästa lilla valp, som jag hoppas borde komma till oss någon gång under hösten! Bonzo verkar ju tycka att det är kul med en hund till så nu är det oros momentet borta...

Radiotystnad igen...

2010-03-18T18:38:00.003Z

Nu blev det sådär igen, jag skyller på att det helt enkelt inte har hänt så mycket här hemma på senaste. Det blir så när det är blött ute... den lilla gråa (!?) hunden vill inte gå ut då, dessutom är han lite sur över att snön är borta.

Har tyvärr inga direkta bilder att bjuda på heller, däremot kan jag erbjuda en liten historia om vad den lilla hunden roade sig med medan jag var i skolan. Han rev ut alla soppor, tydligen så har han lärt sig hur man trampar på pedalen till sopphinken så att locket öppnas - dessutom har han tydligen kommit över det obehagliga metalliska klanget när locket slår i väggen... Vilken tur för oss att han har kommit över det! Annars hade jag ju inte fått turen att städa hela lägenheten efter hans framfart. Han hade nämligen inte bara roat sig med att sprida ut sopporna utan även genom att äta upp det mesta för att sedan lägga en kabel på det hela så att säga. VÄLKOMMEN HEM!

Jag försökte senare samma kväll kränga hunden för en billig penning till min pappa och diverse andra familjemedlemmar men ingen ville köpa... Undrar varför vi har så svårt att få tag på hundvakt?

Vem vill inte ha en hund som torkar/ tinar upp i sängen eller ligger på rygg mitt i sängen och snarkar medan han sover med huvudet på minst en kudde? Eller en hund som äter soppor, vägrar kissa ute när det är blött och gärna lämnar sina finaste märgen på de allra underligaste ställen. En hund vars favorit sovplats är den rena tvätten... Alla vill väl ha en sån? Det vill i alla fall jag...

Alien vs Predator, eller Bonzo mot en låda...

2010-01-31T23:18:00.004Z

Den lilla hunden fick en låda att leka med, en låda fylld med godsaker och toapapper... Den var tydligen svårare att besegra än vad vi hade trott...

Tre dagar senare var lådan äntligen besegrad och godsakerna Bonzos

Var är hunden?

Radiotystnad...

2010-01-28T20:56:00.003Z

Det har varit lite tyst från vårt håll ett tag, men vi har passat på att vara ute och leka i snön. Eller tja, mest jag och Bonzo - husse är inte riktigt lika förtjust, han är nöjd med att stå vid kanten och titta på när jag och lillgrisen leker.

Såhär kan det gå när man är en långhårig hund som gillar att leka i snö (observera att det gröna på madrassen är en bit sallad som lillgrisen snott till sig)

För att inte husse ska plågas ihjäl ute i kylan har vi också passat på att leka lite kurragömma här hemma, vilket är mycket uppskattat! Det går till så att någon av oss gömmer oss (även om lillgrisen också kan gömma sig på kommando så vill han ju leta!) och får tjockisen leta. Oj vad han letar och oj så nöjd han är när han har hittat oss ett par gånger!

Vilar gott i pappas knä efter en stunds väl utfört letande

Att piffa en lortgris

2010-01-20T13:10:00.009Z

Man börjar med att fånga sig en lortgris, ser till att den inte kan smita... Och borstar den.
och så trimmar man tassarna lite
sen släpar man in den i duschen, en äkta lortgris gör motstånd! Och är väldigt, väldigt arg över att bli badad...
Man plockar ut lortgrisen ur duschen, och sen gäller det att borsta, föna och borsta... tills grisen i fråga är någorlunda torr
*tadaa* en ren lortgris
När man är såhär ren får man sova i den nytvättade tvätten

Bonzo hjälper till på bästa sätt

2010-01-10T21:18:00.006Z

Vad menar du? Sitter i vägen? Nu förstår jag inte riktigt tror jag...
Såhär övervakar man arbetet på bästa sätt
Men pappa sa faktiskt att mamma har allt möjligt i garderoben...

Efter en dag av att "hjälpa" till så förtjänar man lite vila
(nu när jag har fått en kamera så kommer det mest vara bilder framöver...)

Lillgrisen firar jul

2009-12-26T00:14:00.007Z

Lilla valpen har öppnat en julklapp OCH lekt sönder den, och är väldigt stolt över det!

Här har lillgrisen öppnat sin andra julklapp, en TIGERMATTA från mamma och pappa

Valpen busar lite med morbror i morfars säng, på julafton får man skräpa ner en massa

Det går vilt till (och det ser ut som att lillgrisen blir smackad men så är inte fallet- bara en väldigt bra bild!) när det busas med morbror

JULAFTON!

2009-12-23T20:27:00.001Z

God Jul och gott nytt år!!!

Första advent

2009-11-30T14:20:00.007Z

Bonzo är julpyntad:

En sväng förbi Sätrabadet:

Sätrabadet från sin bästa sida:

Bonzo dödar en råtta från IKEA:

Lilla hunden

2009-11-25T22:05:00.004Z

Demon hunden har köpt sig en väldans fin Volvo:

Lillgrisen går ju hundkurs nu för tiden, han ska minsann bli lydnads champion när han blir stor... eller inte... Bonzo anser ju i och för sig att han kan ALLT! Men vad omvärlden tycker det är en hel annan historia... Eftersom vi planerar att bli med valp till sommaren insåg vi ganska snabbt att vi inte ville ha två lillgrisar (eller jo det vill vi ju såklart, men kanske inte med samma olater båda två...) så därför blir det nu träning ett tag framöver... För tyvärr så är det ju så att den äldsta hundens träning blir lite lidande när man skaffar en till, därför är det bra om Bonzo har en någorlunda grundlydnad också eftersom den nya hunden antagligen tar efter honom en del. Så dödandet av posten måste minskas (en som gör det är inte alltför farligt, men två... tja det blir många påminnelser på posten så att säga), skällandet på andra hundar (för att få deras uppmärksamhet) bör också minska... helst till NOLL. Men det blir nog bra, vi jobbar på här i den mörka dystra hösten - och självklart går vi våra kurser hos Bonzos hundpsykolog (inte Bonzos privata såklart - men hon hjälpte oss när han var som värst), eftersom vi har jobbat med henne förut och vet att hon är jätte bra och kan otroligt mycket. Så det blir många trevliga träningsstunder. Bonzo gillar henne också, vilket är ett klart plus!

en till!!

2009-11-24T14:44:00.002Z

Det blir en till! En Bonzo till, hahaha nej det går inte för Bonzo är verkligen den enda i sitt slag. Men han ska få en kompis. Det känns nästan som att vi ska få barn, så glad blir man! Jag ska inte säga mer än så nu, för att inte säga för mycket... Wio en hund bebis till!

Lilla grisen är precis hemkommen:

En lat dag hemma

2009-11-06T23:10:00.003Z

11:30 ett försök till morgon promenad runt gubbängsfältet, men det regnar och hunden vill alltså inte vara ute. Jag frågar honom om vi ska sätta lite fart och tittar sedan upp bara för att se en liten hund rumpa i full fart hemåt... Nej det blev ingen promenad, jag tänker inte tvinga honom liksom... Det vore något däremot - bli dömd för vanvård för att man tvingar sin hund på promenad?

12:00 vi äter frukost, eller jag äter smörgåsar och bonzo äter mina kanter... till det dricker vi fruktsoppa (ja ur samma glas men vi var båda rena om nosen).

Hela eftermiddagen går sedan åt till att vänta på att husse ska komma hem och roa oss... Bonzo är irriterad för att han inte kan hitta en bekväm position i husses fåtölj så han vrider sig och suckar och fnyser samt stirrar på mej med jämna mellan rum... Inte för att jag vet hur jag kan hjälpa? Nog för att vi båda kan vara riktigt lata va, men någon måtta får det vara - han får faktiskt vända på sig själv. Lilla älsklingen, lat och godisgris -sin mamma upp i dagen!

bjuder på gammal bild (liten, liten skruttis):

Lillgrisens bästa sovstilar

2009-11-03T21:30:00.013Z

Blandade favoriter:

'

Vad vore livet utan liten hund?

2009-10-21T15:09:00.003+01:00

Igår satt jag och en vän här och pluggade lite, vi hade också köpt lite godis och hade i en skål på bordet. Mitt på dagen gick vi ner för att köpa lunch och posta ett paket, när vi kom hem efter kanske tio minuter gick vi och satte oss vi bordet tittade ner i godisskålen och upptäckte att ALLA röda hårda lakritsgodisar var slickade på... Det var därför lill grisen var så snäll när vi kom hem, han hade gömt några godisar i sin korg också - för senare bruk liksom. Vad vore livet utan den lillahundens påhitt?

Lilla hunden och BARF

2009-10-18T19:41:00.004+01:00

BARF står för (på svenska) biologiskt anpassad rå föda, och det innebär att man bara ger hunden rått kött, råa ben samt en del råa grönsaker - precis som man tänker sig att vildhundar äter. Dessutom, som jag har fattat det, ingår det att hunden bara får mat sex dagar i veckan - eftersom man menar att hunden inte är gjord för att äta sig mätt alls egentligen, och ska det vara naturligt ska magen därför vila en dag i veckan... Hur som helst, vi skulle väldigt gärna ge lillgrisen BARF, men för det första har vi varit osäker på hur han skulle reagera på det och för det andra behöver man typ en frys separat till bara den råa hundmaten. Och vi bor faktiskt inte i ett slott... så än så länge finns det inte plats heller. Även om den maten han äter nu är en del av BARF, han äter ju nordic hundfoder som egentligen bara är malet oxkött med brosk och allt.Till det har han ju fått orjien torrfoder (som är det bästa torrfodret på marknaden, men ändå) mest för tändernas skull, men jag gillar inte att ge honom torrfoder då det mest innehåller spannmål - och det är inget som en hund äter ute i naturen... Men idag fick han en rå kycklingklubba bara för att testa, vi trodde ju inte alls att han skulle äta den. Men oj så fel vi hade. Det var nog det godaste han någonsin har fått!! Han krasade i sig den på typ en halvtimme och ligger nu och sover gott på maten... Jösses vilken chock vi fick, så beroende på hur han är i magen imorgon så kanske det blir en kycklingklubba i veckan och bort med torrfodret!

*Bonzo njuter av sin råa kycklingklubba*

Varför blev det då en Havanais?

2009-10-06T18:26:00.009+01:00

När vi träffar på folk ute och de frågar vilken ras vi har så får vi ofta följdfrågan om varför vi skaffade just en Havanais, i och med att de är relativt ovanliga i Sverige och man ser dem inte alltför ofta. Det var även en väldigt trevlig dam som satt och pratade med oss om det på sista havanaise träffen, de ville skaffa sig en lite trevlig hund nu när de blev pensionärer - och då är ju havanasien faktiskt perfekt...

Jag ville ha en hund redan när jag bodde hemma, kom på idén när jag var runt tio säkert men när jag kom upp i fjortonårs åldern så började tjatet på riktigt hemma. Mammas "försvar" nummer ett var att hon är hundallergisk (ganska bra argument när man tänker efter såhär i efterhand) vilket fick mej att börja leta efter allergivänliga hundar och jag hittade tillslut havanaisen som var den enda av dessa raser som föll mej i smaken. Och jag lyckades tillslut å med mig mamma till en havanaise träff, och hon föll väll också för rasen egentligen... Och till slut, åtta år senare fick jag lillgrisen i present av min sambo. Den presenten kan nog bara slås av en valp till... Även honom fick jag dock övertyga i ungefär ett år, men han föll slutligen och nu sitter han där med sin hund - han var nog bara min i de första två vekorna sen förälskade han sig i husse.

En havanaise klassas som en liten, långhårig sällskaps hund. De har inga jaktegenskaper och inga direkta vakt egenskaper (även om alla hundar säger till när någon främmande närmar sig och havanaisen har faktiskt ett ganska tufft skall som förvånar en del). En havanaise "ska" vara absolut högst 29 cm i mankhöjd och väga max 5 kilo vid perfekt hull. Våran havanaise däremot, han är 33 cm hög och väger mellan 8,5 till 9 kilo när han är välmotionerad... Havanaiser passar till de mesta då de är lyhörda och otroligt lättlärda. Det finns havanaiser som är viltspårschampions, elitlydnads champions, de tävlar i agility, spår, freestyle allt man kan tänka sig. Nackdelen är väll pälsen, även om man såklart kan göra som vi och klippa ner den och sen det faktum (som inte jag tycker är en nackdel alls) är att de vill vara med överallt - jämt. Inte bara vara med och titta vad man gör utan verkligen VARA MED, det är oftast i det du gör - och när man ropar på dem för att man inte kan se dem så står de oftast bakom ryggen på en. Rasen kommer från början från Kuba och blev så småningom en "aristokrat" hund, "det fanns inget mordernare än att åka på söndagstur med häst och vagn och ha ett knippe Havanaiser drapperade över knät" (det citatet lånade jag från BBHC`s hemsida). Och de finns i ALLA tänkbara färger, så varför inte ha en i varje färg...

Lillgrisen några månader gammal, i "utställningsposition"
Lillgrisen ett år gammal och med bra mycket mer päls, tränar även här att "stå fint"

Lilla hunden har haft semester

2009-10-05T17:46:00.004+01:00

(Det är en gammal bild från förra hösten när lillgrisen "hjälpte till" med att kratta löv...)

Lill grisen har varit på landet hela helgen, ensam! Inte ensam ensam utan vi var inte där - mormor och morfar var hundvakt. Lill grisen har med andra ord levt lyxliv - det var snarare vi som var ensamma... Jag gick och letade efter hunden heeela fredag kvällen och ropade på honom. När han inte kom så var man bered på att han hade gjort något bus, ända tills man insåg att mammas lilla hjärtegull inte alls var hemma. Han har ätit skinka och lekt med morfar hela helgen, när vi kom och hämtade honom på söndagen så kom han och hälsade på oss och pussades lite sen sprang han snabbt och ställde sig bakom morfar för att verkligen markera att det var kul att vi kom men han tänker nog stanna hos mormor och morfar ett tag till...

Bildspecial igen

2009-09-30T21:04:00.007+01:00

*liten hund vill inte leka mer*
*bästa sovstilen*

*lillgrisen i pappas knä efter en tuff natt i det vilda*

*närbild på den sötaste hunden i världen*

Den lilla hunden är kastrerad...

2009-09-26T20:58:00.004+01:00

Den lilla hunden har varit med om den värsta dagen i sitt korta liv, han har blivit kasterad. Det var i torsdag klockan halv nio på morgonen som vi lämnade in lillgremlingen till veterinären, allting var i ordning även om lillgrisen alltid blir väldigt stressad hos doktorn. Vi bestämde att vi skulle komma tillbaka och hämta honom vid två på eftermiddagen, och sen åkte vi hem och vilade en stund. Klockan tolv ringer de från veterinären till sambon och säger "ni kan komma och hämta eran hund" "asså NU!", han står och skriker konstant och stör de andra hundarna på uppvaket... Allt är som det ska med andra ord, det var samma sak i höstas när han låg inne för ont i magen, de ringde oss efter två dagar skrek lite panikartat att vi skulle komma och hämta våran hund. Så fort som möjligt.

Sagt och gjort, vi åker till veterinären för att hämta hem honom och när vi kliver in i receptionen så hör vi ett väldigt bekant skäll-voffande-ylande-ruff. Vi båda konstaterar snabbt att det är våran hund som hörs ända inifrån uppvaken, vi går fram till receptionen och säger att vi ska hämta Bonzo. Hon svarar med ett glatt ledende och " ja just det, det är han den lilla vita som skäller på en och viftar på rumpen samtidigt". Japp, det är våran hund - helt klart... Veterinären kommer ut med honom och förklarar att han fortfarande är tungt bedövad och bara ska hem och vila i ett mörkt och svalt rum. Sängen alltså för lillgrisens del. Här är den lilla hunden som absolut inte ville slappna av hos veterinären nerbädad hemma i sängen och sussar helt lugnt:

Lite senare på kvällen när lillgrisen har piggnat till lite, ser vi att det är något konstigt med hans ena klo. Vi börjar titta närmre på alla klor och inser att idioterna på veterinärkliniken har klippt hans klor när han var nedsövd (trots att vi tackade nej till det) och klippt dom för långt!! Minst en klo på varje tass är blodig, men klockan är för mycket så jag kan inte ringa samma dag och skrika åt dem. Men det gjorde jag dagen efter, deras försvar är "det här ären service vi utför - gratis" tacka f*n för det, jag tänker ju inte betala för att ni har sönder min hund. Andra försvaret "vi gör det här varje dag och det händer ändå ibland att man klipper för långt" sluta med det då?! Vet du inte vad du gör ska du inte hålla på med folks husdjur. Lillgrisen har vita klor, håller du upp en klo ser du vart pulpan går. Det är för f*n nybörjar klor. ÅÅååå dumma människa, jag sa till henne att vi aldrig mer tänker lämna våran hund dit och hon svarar "vad synd att ni känner så". Vad tror du? Jag lämnar in min hund till veterinären för att få den lagad, inte för att få hem den trasig.

Hur som helst, en söt bild på lilla hunden i kalsonger (för att slippa tratten) att glädjas över så länge:

Bonzo och Bambi, vad hände?

2009-09-25T18:36:00.010+01:00

Tyvärr så blev det till slut så att denna söta lilla seniorita inte bor kvar hos oss, mestadels för att vi tror att jag reagerade på henne - jag är ju i grunden hundallergiker... Men sen så trodde vi inte eller att hon skulle trivas hos oss då hon var extremt rädd för pappa husse, hon kissade till och med ner sig en gång när han kom för nära henne. En viss rädsla kan man jobba bort men hennes rädsla för män var nog för stor för oss att hantera, dessutom är åtminstonde hälften av våra bekanta män.

Hon fick därför återvända till hundstallet när prövotiden var över, men hon har flyttat till ett hem som nog passar henne bättre. Hon behövde verkligen ett lugnt och stabilt hem - vilket vi kanske inte alltid har, då det är ofta mycket stim och stoj hemma hos oss. Vilket Bonzo definitivt är rätt hund för! Men vi fick lära oss två värdefulla saker av perioden, vi kan nog aldrig ta en hund ifrån hundstallet (tyvärr, men vi får hjälpa till på andra sätt istället) samt att Bonzo verkligen trivs med en annan hund hemma. Och med det i åtanke har vi ställt oss i kö till en valp från Havannavilles kennel nästa sommar!! Det är svårt att inte skaffa fler havanaiser när man redan har en!

Dessutom fick Bambi en trevlig helg hos en "normal" familj, där det serverades märgben och mycket god mat, samt fanns en massa mysiga liggplatser och leksaker.

Campingtur i skärgården

2009-08-12T11:29:00.008+01:00

Det var en gång en liten hund som tog med sig sin mamma och pappa på en mysig campingtur ute i skärgården, närmare ute vid Gålö. Hela flocken var med, i alla fall halva flocken ("pappas" sida var med)...

Lilla hunden hade så trevligt, vi åkte komunalt ut dit - de andra var redan där och väntade med våran packning. Det tog en stund att gå till campingplatsen, nämnas bör ju också att vi kom fram mitt på dagen när det var som varmast... Och av någon underlig anledning bestämde vi oss för att gå och titta på campingplatsen först, INNAN vi tog med packningen. Så vi gick en kvart i stekande värme, kom fram såg att campingplatsen var bra - GICK tillbaka, hämtade packningen och återigen tillbaka till campingplatsen. Lillgrisen hade ju jätte kul, han sprang runt och vallade alla hela tiden så att flocken var samlad och säker, sen sprang han framför oss för att visa vägen och så tillbaka för att se att inga hamnade efter. Men han var allt lite avslagen när vi kom till campinplatsen andra gången...

Lilla gremlingen blev så glad när han upptäckte att vi inte skulle åka hem på kvällen så han sov en stund när vi satt och grillade. Han var så trött och bädade både länge och väl i en liten gräshög... När han äntligen la sig ner så halkade lilla rumpen ner i ett hål brevid den lilla gräshögen, han blev riktigt sur men var så trött att han inte orkade göra något utan bara somnade.

Däremot tyckte han att det var så skojsigt att sova i tält att han aldrig somnade utan istället spenderade hela natten med att försöka väcka mamma och pappa. Slicka på fötterna, nos i örat, sitta på pappa, gräva under mamma, lecka med pipleksak för att tillslut slumra lite på mamma. Men jag var så trött själv så det märktes knappt förutom att jag hade lite ont i ryggen på morgonen... Värst var det nog för "pappsen" eftersom tältet slutade så att både jag och lillgrisen låg på honom halva natten...

Det var ett tag sen sist...

2009-07-31T20:42:00.006+01:00

Det var ett tag sedan jag skrev sist, men vi har haft en lång härlig semester!! Eller asså, "pappa" har haft semester, jag och lillgrisen är ju mästare på att ha semester... Det har varit många lata härliga dagar och ett antal mysiga långa kvälls promenader. Ingen av oss gillar faktiskt solen speciellt mycket, jag menar det är ju trevligt att den finns (det skulle bli lite VÄL kallt annars) men skinande sol och 30 grader varmt? Nej tack! Gremlingen gillar väl värmen lite bättre nu när han är totalt nerklippt (han ser ut som en liten naken råtta), men han gillar fortfarande lite svalare dagar bättre!

Vi har hunnit ta några vändor till stranden tillsammans med vänner och bekanta och lill grisen har tagit sitt första dopp i sjön. Det var väl inte vad han hade tänkt sig precis, jag och hundens pappa stod ute i sjön och lilla hunden stod på stranden. Jag antar att han trodde att det var ett dike och vi stod på andra sidan - för han gjorde precis som vanligt vid diken eller vattenpölar. Tog ett JÄTTEskutt för att komma över och gjorde MAGPLASK rakt ner i sjön! Det var en sur liten blöt hund som kom upp till ytan igen...

Dessutom har vi varit i skogen och plockat blåbär, lillgrisen älskar blåbär. Han plockar antingen från busken själv eller så kommer det en liten vit krävande nos och äter upp alla blåbär man har i handen med ett förnöjt smaskande. Han hade en del blåafläckar över kroppen och halsbandet när vi kom hem.

Han har också hunnit med att hitta svamp, hunden och hans pappa var i skogen och busade (medan jag satt på stranden) när lillgrisen började nosa väl mycket på ett visst ställe och där var det en massa kantareller! Ytterligare en chans att berätta för alla hur bra våran hund är...

Av de två sista veckorna tillbringade vi mycket tid på hundstallet där vi bekantade oss med en söt liten chihuahua tik som antagligen kommer flytta hem till oss inom några veckor. Lill grisen är förälskad...

En liten hund i skogen...

2009-06-15T18:06:00.007+01:00

Leksaker behöver inte vara dyra bara man har lite fantasi... eller VÄLDIGT tråkigt:

Vi han iallafall med en mysig skogspromenad innan regnmånaden började, lillgrisen njuter av att springa runt i skogen - allra helst vill han springa på små skogsstigar vilket inte alltid är förenligt med jätte lång och fin päls. Därför han lillgrisen fått sommarfrisyr också, men naturligtis klippte vi ner honom när det var som varmast och sedan dagen efter blev det dåligt väder igen. Så vi blev tvugna att åka in och köpa ett par tröjor till gremlingen. För även om det är mysigt med en gosig hund i sängen så vill jag inte vakna av fyra kalla små tassar på magen mitt i natten... Dessutom får han hicka väldigt lätt när det är kallt, och då kommer han till mej lägger sig på rygg och väntar på att jag ska värma upp lilla magsingen igen. Fast man måste säga att han njuter av att vara korthårig - jag tror att våran hund är född i fel kropp... Han är egentligen en korthårig hund av pittbull typ men han råkade hamna fel på vägen...

En liten hund i blåbärs riset...

Pappa, pappa... vad är det här i?

Jag ser... ingenting...

Ännu en givande helg på landet!

2009-05-27T16:22:00.008+01:00

Nu har vi varit ute på landet en helg igen, det är riktigt mysigt - framför allt för den lilla hunden! När man reser på sig finns det två ställen han springer till direkt, köket eller så ställer han sig framför altandörren och ser jätte söt ut. Oftast lyckas man släpa med sig morfar ut och leka, det fungerar jätte bra - lillgrisen leder och morfar följer efter. Morfar kan man dessutom få skinka av om man knuffar ut honom i köket, tricket är att få honom att resa på sig men han är ganska väluppfostrad nu. Men det tog sin lilla tid; svårt att lära gamla hundar sitta *vissel vissel*. Mormor har också fattat galoppen, och eftersom att hon ofta är i köket så är det lätt att få henne ge skinka också, och hon blir så glad över att lilla hunden viftar med tassen så det brukar han göra för hennes skull...

lillgrisen visar sig från sin bästa sida...

En sån grace, sån elegans... det är LILLGRISEN!!!

Lite cirkuskonster:

Det är arbetsamt att hålla igång mormor och morfar en heeeel helg...

Och sådana här hemska fukteksem/värmeutslag får man lätt på magen när man är en superhjälte i lång fluffig päls, så det blev en tur till veterinären som rakade magen och ordinerade ett speciellt uttorkande shampo som ska användas varannan dag. Lill grisen verkar i alla fall tycka om den rakande magen för han ligger platt på golvet med alla benen ut åt olika håll och pressar magen mot golvet. Svalt och skönt någon? Tur att vi redan har bokat tid för klippning, så att lillgrisen snart får sin sommar frisyr. Men vi var ju tvugna att skjuta upp det eftersom vi inte visste om utslagen var smittsamma... Vilket de inte är, tack och lov!

Dags igen...

2009-05-13T21:40:00.004+01:00

SÅ var det dags igen... lilla hunden har utslag... NÄHÄ?? Va?! Har han någon form av utslag/skada/ont eller bajs i pälsen. Man blir riktigt förvånad... inte... Fast i hans försvar så var det inte hans fel den här gången, utan det är orsakat av ett fästinghalsband. Bra va? Man går till apoteket för att köpa ett bra, vältestat fästingskydd till sin hund, och vad får man? Hudutslag...

Förra våren så prövade vi fästingmedel på pipett, en liten vätska man trycker ut i nacken på hunden och gnuggar in en gång i månaden typ. Och medlet i sig var bra, MEN det är svårt på en långhårig hund. Såklart, man kan göra mittbena och trycka ut det där, och det gjorde vi men det mesta hamnade ändå bara i pälsen... Så vi prövade ett halsband i stället, det stod på förpackningen att en av de ovanliga biverkningar som fanns var pälslossning eller hudutslag. Det lustiga är att det stod OVANLIGA biverkningar... mmm men en av pappas före detta arbetskamrater prövade halsbandet på sin collie. Han tappade all päls på svansen (inte arbetskamraten utan hunden...), men vi tänkte att det var ju ovanliga biverkningar och pälslossning kan jag ta om det är för ett bra syfte. Och det får man ju anse att fästing skydd är - ett bra syfte alltså. Men hunden fick inte pälslossning, utan STORA sår på ena frambenet och bogen:

(en av mina vänner trodde jag visade en fin bild på en liten hund rumpa... men så är inte fallet...)

Så vad gör man för att lösa problemet? Vi bokar tid för klippning, så nu blir det sommarfrisyr igen... Fast vi bestämde förra sommaren att vi alldrig skulle klippa ner honom igen för han är ju så väldigt söt i sin långa päls. Men vad gör man inte... I ärlighetens namn så finns det fler anledningar till att vi ska klippa ner honom. Alla pinnar som fastnar (stör inte oss så mycket, men stackars lilla gremlingen), vi är lata (han får många tovor - lätt), det är varmt på sommaren i sverige (iallafall om man har tolv centimeter tjock päls över hela kroppen) och dessutom så tror vi att han har någon form av hudproblem (vilket vitpälsade hundar ofta har). Och om vi ska behandla det med schampon som är bra för huden kommer det inte gå att kamma ut pälsen sen utan mer gråt och tandagnissel än vad det är nu...

Vi slår två flugor i en smäll och går till veterinären samtidigt, det är dags för tvåårs vaccin (bara kennelhosta den här gången), ögonlysning (en av de få ärftliga sjukdommar som har funnits hos havanaiser - men är nästan borta nu), patella undersökning (känna så att knälederna inte krasar och rör sig vid ansträgning - vilket är ganska vanligt hos dvärghundar) samt lyssna efter blåsljud på hjärtat (vilket förkommer hos alla hundar och görs som en säkerhetsåtgärd bara)... En och en halvtimme hos veterinären, vem har bättre saker för sig?

Vad gör man om ens hund är "lite förmer"...

2009-04-29T19:23:00.004+01:00

Den lilla hunden är en snobb och någon form av nazist, tror jag. Han ogillar vattenpölar hatar förståndshandikappade människor - och jag vet inte vad jag ska göra. Jag försöker med allt, korv, ignorera, skäll och så vidare. Både jag och hundens pappa har testat allt... Men ingenting fungerar, han blir tokig och riktigt jäkla förbannad när han ser en förståndshandikappad människa. Han står och visar tänderna och morrar så att det vibrerar i hela den lilla kroppen, det är riktigt jobbigt och väldigt, väldigt pinsamt!

Idag, gick jag och lilla hunden som vanligt till video affären för att köpa cola (ja, vi gör det varje dag och ja det innebär att jag dricker cola varje dag. Nej den lilla hunden får inte, även om han skulle vilja - för det är dåligt för tänderna. HAHA jag kommer bli en maktberusad mor när det är dags för det...), hur som helst, utanför video affären står det en man och tittar på sitt kvitto. Jag tänker inte mer på det, utan jag har registrerat att han inte har hund (vilket är en annan sak den lilla huden inte klarar av - han vill vara ensam hund). Vi går där, den lilla hunden och jag och fokuserar på att han ska kissa, när lilla gremlingen helt plötsligt stelnar till i hela kroppen och börjar vorra lite längst ner i magen.

Då tittar jag upp, och där bara några steg ifrån oss står den här mannen, han tittar på oss och utbrister "vad fin den är". Och i precis samma ögonblick slänger sig åtta kilo bomull fram och morrar allt vad det tål... "Han gillar inte främlingar" är mitt svar, som jag klämmer fram medan jag släpar in min upprörda bomullstuss i video affären...

Han är faktiskt inte folkilsken, och även om han vore det så är han med sina åtta kilo (hälften är päls och åtminstone en åttondel är nos) inte kapabel att göra illa någon. Men jag vill påpeka att han bara är rädd, nej inte på samma sätt som massmördare och pedofiler är "missförstådda" - utan han är en riktig fegis. Allt som inte är "som vanligt" vill han skrämma bort för att det inte ska kunna skada honom. Och då har han ändå blivit bättre på sista tiden...

Bildextra igen så många bilder - så lite tid

2009-04-27T20:22:00.005+01:00

Det här, gott folk, är en hund som INTE vill bada:
*stealth mode*

När jag kom hem från skolan en dag, gick jag in la ifrån mig min jacka och backade tillbaka några steg. Det var något med den här bilden som inte stämde?

*om jag ligger still så ser mamma nog inte mej*

Lilla hunden har en ny fin bur, som han använder som säng. Jätte fin i canvas och lätt att plocka isär! Dessutom köpte vi täcke och kudde till, för spjälsängar - jätte söta och lilla hjärtanet älskar att ligga däri nu!

Sunt förnuft och hundrädsla...

2009-04-24T12:46:00.006+01:00

Sunt förnuft verkar i dagens (hund)läge vara försvunnet, *poff* borta...

Vi skulle till exempel åka tunnelbana hem till mina föräldrar för någon vecka sedan och då går jag på tågets hund anvisade platser, och går igenom mitt gången för att komma till en sittplats längre bort. När vi går där så slänger sig helt plötsligt "barnen" (det var några pojkar i tolv års åldern kanske) mot fönstren och skriker högt. Vad händer, tänkte både jag och gremlingen. Står och stirrar oss omkring och undrar vad problemet är. Då är det den lilla hunden de är rädda för! Det är självklart man får vara hundrädd, men varför sitter man då på HUNDAVDELNINGEN?! Den lilla hunden blev (och blir alltid) stolt, han stod där i mittgången och sträckte på sig och bröstade sig. Jag tror han hade växt typ 10 kilo innan vi gick av tunnelbanan... Sen gick han med samma kaxiga gångstil hela vägen hem till mormor och morfar, men så såg han morfar och glömde bort sig och blev en liten, liten valp igen...

*Va?! har jag en hund i mitt koppel?? Hur kom den dit??*

Tidigare i veckan stod det några pojkar och ylade i vårat brevinkast, för att fortsätta diskussionen om hundvett... Dom YLADE ner i vårat BREVINKAST! Vem gör något sådant? Uppenbarligen dessa pojkar, den lilla hunden skäller alltid när posten kommer (ja det är jobbigt, ja jag tänker ungefär en gång i veckan att jag ska träna bort det... men...) men den här gången skällde han helt plötsligt med förnyad styrka och var jätte arg. Så vi går ut i hallen och undrar varför liksom, och då hör vi att det YLAR i vårat brevinkast!

Jag slänger upp dörren, sur som en bitterf***a och behöver egentligen inte ens säga något för att få en reaktion, men vadå för reaktion? Inte en ursäkt eller att de ens ser lite skamsna ut, utan de försöker hävda att det bara var för att "lugna" hunden... Bra, då kan jag ge dej en lavett i uppfostringssyfte?

Jag citerar Carlos Menzia "...with som dutudu on top of that shit..."

Bild extra!

2009-04-24T12:31:00.011+01:00

*gäsp* man blir trött av att fira påsk hos mormor och morfar...

ehm... hallå... hur kommer man ut härifrån?

varför är alla därute och leker, medan jag är här inne?

*mmm... gott* jordblandad sand med lite rötter - livets krydda!!

lilla hunden på äventyr....

lång helg!

2009-04-09T16:48:00.004+01:00

Jag brukar titta på min hund och tänka, "om du vore lite smartare skulle du kunna tala om för mig vad du tänker på", och han tittar på mig som om han säger, "om du vore lite smartare skulle det inte behövas".

Nu ska vi åka ut till landet och mysa med hela familjen över påsk, ska bli jätte härligt att bara ta det lugnt under fyra dagar. Leka med kottar och njuta av solen (förhoppningsvis...).

GLAD PÅSK!!!

Jag slutar aldrig att förundras...

2009-04-06T13:35:00.011+01:00

...över hur duktig den lilla hunden är (läs: kan vara...). Han kan verkligen allt, mitt lilla hjärta! I helgen har vi gjort så mycket saker och lillgrisen har varit nästan lika duktig på allt. I fredags var vi vid flatenbadet och grillade lite, och lilla hunden lekte med alla som var med - hämtade pinnar, tiggde korv och skällde lite på folk som hade varit borta en stund. Han lekte också en massa i sanden så klart, lilla gremlingen blir så lycklig av sand! Jag vet inte vad det är som gör det, men han blir helt till sig av lycka när han får springa i sand... vi behöver bara gå förbi en tom lekplats (en såndär som är en stooor sandlåda med typ en litet lekslott i) så blir han helt salig och vill busa genast. Eller busa och busa, vi behöver egentligen inte göra någonting... han springer runt i cirklar så att sanden sprutar åt alla hål - följd av en hel del glada *roff roff roff*. Han låter så, ett roff för varanat skutt ungefär. Man hör när han har jättekul med andra ord.

På lördagen var vi åter ute vid Flatenbadet - den här gången på en havanais träff. Det var våran andra bara, men vi uppskattar verkligen dessa träffar alla tre! Så trevligt att bara få sitta och prata havanais en stund med likasinnade!! Alla förstår problemen med päls och hjärngympa, och dessutom verkar havanaiser känna igen en annan havanais, vilket är väldigt gulligt! Förra gången satt ju lilla hunden dock och morrade i typ en timme (samtidigt som han smaskade korv) innan han lugnade ner sig och ville leka istället. Det var verkligen en glädjeupplevelse för oss - att få se våran "rädda" lilla hund äntligen kunna busa med andra hundar.

Men den här gången... den här gången gick det inte riktigt till på samma sätt... Den här gången var det två flatcoated retrivers med som skulle visa hur man lägger vilt spår på bästa sätt och sen skulle vi alla pröva på detta. Det är en rolig aktivitet som är nyttig också - det är alltid bra att ha en hund som kan spåra skadeskjutet vilt. Och eftersom våran lilla gullegris är en riktig slyngelhund (även om han börjar lugna ner sig nu...) så är det alltid bra med aktiviteter där han får arbeta med huvudet. Alltså så skulle då en av de två tjejer som var där med sina spårhundar ha en snabb teoretisk genomgång för oss. Och under hela denna genom gång var det en liten hund som skrek, den lilla hunden skrek för att han hellre ville gå och leka med /hälsa på de andra hundarna. Den lilla hunden är våran hund! Det var inte alls pinsamt... som tur var skrattade alla och tyckte det var lite gulligt. Att det alltid är lilla grisen som ska synas och höras...

Efter genomgången så skulle hon visa oss när hennes hund genomförde ett viltspår, det gick jätte bra och alla hundar skötte sig exemplariskt... Utom våran hund! Han skrek och han lät... han ville leka helt enkelt. Det spelade ingen roll vad vi gjorde, han var liksom inte kontaktbar - då tog jag honom i örat bara för att han skulle märka att vi fanns där och att vi kanske hade något roligt eller så... Men då skrek han ännu högre - det måste ha sett ut som att jag verkligen slet honom i örat!

Sen fick alla pröva att lägga egna blodspår, vilket gick bra förutom att lilla gremlingen inte alls var intresserad av att lukta på detta. Han ville hela tiden titta vad de andra hundarna gjorde istället... Men men, vi får se det som en framgång, han är ju uppenbarligen inte så rädd längre...

Och vi kan ju faktiskt pröva att lägga spår igen - på mammas och pappas ("mormor och morfars") landställe över påsk, där finns det iallafall inga andra hundar som stör. Även om det finns en och annan kotte...

På söndagen sen var vi på ringträning, för lilla hunden har fått så många fina kommentarer av andra havanais ägare som tycker att vi ska ställa ut honom. Så vi tänkte att vi prövar en ringträning en gång - men nehej du. Det tyckte inte lilla hunden om, stå på ett bord när en främmande människa ska ta på en?? Absolut inte, bäst jag hoppar upp på pappas axel - där är jag säker. Dessutom var det en annan hund där... och den hunden gick inte heller, men å andra sidan kan vi använda dessa ringträningar till ett utmärkt tillfälle att köra socialträning med honom. Inget litet vit och högljudt som inte har något gott med sig... eller vänta va?

Sluta importera gatuhundar!

2009-04-04T19:18:00.004+01:00

Tänk om folk kunde tänka lite innan de agerar... ställa lite frågor och fundera lite... Men nej, kom vi importerar en gatuhund från till exempel spanien och låter hunden (som, eftersom det är en gatuhund, antagligen inte har träffat på hälften av alla saker den kommer möta i sverige... som hundgodis, tuggben, snälla människor, barn som vill leka, veterinär besök) pendla hit. För det första så skiljer sig temperaturen något ofantligt, för det andra kan jag garantera att hunden inte får någon speciell invänjning vid sin flygbur som våra hundar får... om den ens får flyga - det kostar mycket, troligtvis får den istället åka ett antal timmar i en lite bur; i en bil; med tio andra hundar -utan kisspaus. Vem vill göra det??

Dessutom är det tyvärr så att dessa hundar inte speciellt ofta är vaccinerade (även om det står så i deras pass), vilket innebär att vi kan få in hundsjukdomar (som även smittar människor) i Sverige. Sjukdomar som vi aldrig har haft eller har lyckats uttrota, sjukdomar som parvo, leishmania, rabies och dvärgbandmask. För att bara nämna några exempel, av dessa är det ENBART parvo som INTE smittar människor... Härligt va??

Vi kan alltså få in en mängd sjukdomar som är dödliga för både våra älskade hundar/katter och människor, bara för att några människor måste "hjälpa" hundar från andra länder. För mig är detta en fars... en enda stor en... Varför? Jo för att om man vill rädda hundar och ge dem ett bättre liv -vilket är en god handling, jag säger ingeting annat, men om man verkligen vill göra det.. gå då in på http://www.hundstallet.se och tryck på "hundar för omplacering". DÄR har du hundar att rädda, hundar som behöver ett stabilt och eget hem lika mycket som vilket "osvensk" gatuhund som helst. Hundar som behöver bli räddade helt enkelt... enda skillnaden är att hundstallet gör en seriös insats, man kan inte gå in och peka på en hund och skriva på ett papper, utan man får lämna en intresseanmälan och komma på intervju. Men hellre att det tar lite längre tid och är seriöst... ELLER??

Om det finns någon som undrar vilken "källa" jag har till detta (man läser ju trots allt på Universitet och där MÅSTE man nota ALLT), så kan ni trycka på den här länken http://svtplay.se/v/1390883/uppdrag_granskning/del_1_av_22?sb,p103536,3,f,103536 som går till uppdrag gransknings film om ett spanskt "adoptionshem" som har skickat runt 15 000 hundar till Sverige. De flesta med falska pass... Om inte uppdrag gransknings film räcker som underlag för någon petig individ, gå då in på tidningen hundsports hemsida till exempel, och sök efter "gatuhundar" eller "spanska hundar".

Och tänk efter en gång extra, ta hand om en svensk gatuhund i stället ( ja de finns faktiskt)...

mammas lilla hjärtgull... eller??

2009-04-03T12:27:00.012+01:00

hela den här veckan har familjebostäders mekanissar varit hos oss för att instalera nya sladdar (?), vilket innebär att de har börjat borra klockan halv nio på morgonen varje dag! Både lilla hunden och jag är vana att sova till tio/elva iallafall... så vi har minst sagt varit lite trötta den här veckan. Och min sambo bara skrattar åt oss varje dag när han kommer hem, eftersom att han är van att sova typ sju timmar och sen gå upp och gå till jobbet klockan sex varje morgon... Det är inte jag, och framför allt inte hunden... när lilla hunden ska ut för morgon kissen med min sambo, klockan sex typ, så går han sovandes ut - kissar och sen vill han helst bli buren in och nerstoppad i sängen igen. För han sover i sängen när hans pappa har gått till jobbet, sängen är stor och mamma "måste" ju ha sällskap...

Den lilla hunden har i och för sig verkligen uppskattat de här karlarna som har varit överallt i huset den här veckan, ni skulle ha sett hans reaktion när de kom till oss i tisdags... Han gick ut i vardagsrummet, gjorde stora ögon och sen hopp hopp "mamma titta, det har kommit tre människor för att leka med mej". Synd var nu bara att en av pojkarna i det första gänget som kom var hundrädd - han var rädd för lilla gremlingen, vilket lilla hunden nog tyckte var ganska skojjigt tror jag... Men alla andra som kom, dom kunde man busa med!! För dom var ju bara där för att busa och inget annat - inte för att jobba, nej nej...

Det är samma med människorna som har godisaffären här, de finns också bara för lilla hundens skull! Han blir så glad när vi börjar närma oss godisaffären, ännu bättre om någon av dem som jobbar där står utanför, då är det bara att släppa kopplet så att lilla hunden kan få hälsa och pussas i lungn och ro... Eller nått, för så värst lugnt är det ju inte...

Men på måndag morgon när första borrljudet kommer upp ifrån våningen under så ställer sig lilla hunden tveksamt på tröskeln mellan köket och vardagsrummet och stirrar noggrant ner i golvet för att försöka röna ut varifrån det där ljudet kommer och vad det är för något. Det såg otroligt roligt ut!

Woho!! Gristryne!!

Jag och min sambo satt och pratade om lilla hundens alla smeknamn här omdagen... han lyssnar ju till de flesta också även om han anser att han är för fin för några så som "Bonzo Bajstass" (från när han trampade i hundbajs! och lämnade små bajsiga tassavtryck efter sig) eller det enkla men uttrycksfulla smeknamnet "Tjockis" (när vi hade bytt mat och han började äta ordentligt och gick upp kanske två kilo innan vi lyckades ordna till en passande ranson... och två kilo på en lite hund -det är ganska mycket!). Men han har en massa andra smeknamn också som är mycket "gulligare" som "mammas lilla gullegris", "bebisen", "lilla hjärtanet", "lilla pussegullisen", "mormors lilla gullehund" (här myser hunden lite extra), "Bonzo Busgris", "lilla besten", "stora stygga lammet" (det är sambon som har dessa "lite farligare" och "lita tuffare" smeknamn på lilla tjockisen...). Tja jag skulle egentligen kunna hålla på i all evighet, för lilla hunden verkar vara ett väldigt kärt barn, men lillgrisen (ser ett till, jag kan visst inte sluta...) är upptagen med att vilja gå ut och spana efter lite byggarbetare/sladdläggare...

lite bilder bara

2009-03-16T19:38:00.012Z

Även om det för det mesta händer ganska mycket här hemma så har till och med gremlingen sina lugna perioder, och det här verkar vara en... Nu är han mest bara sur, men men... alla får ha sina dåliga dagar... Till och med en liten hund...

Att sno och riva sönder lite toarullar har han dock alltid tid med, för det är ju så väldans roligt att se mamma städa lite extra!

Och sen medan mamma pluggar lite (efter att ha låst in ALLT som kan användas som leksaker, så som nagelfilar, toarullar, handdukar, strumpor och så vidare) kan man lata sig lite på soffan medan man spanar på skatorna utanför

Och äntligen, ÄNTLIGEN, har pappa kommit hem... nu mamma, ska JAG mysa med pappa och skvallra om hur tråkig du är under dagen... det ska jag, jag ska bara... zzZZzz ZZZzzz...

så var det snö igen...

2009-03-10T15:41:00.009Z

och den lilla hunden älskar snö, tro inget annat! men den lilla hundens mamma och pappa är inte lika förtjusta... inte lika förtjusta alls. God Morgon liksom när man den 10 mars måste dra på hunden overollen för att det har snöat tio centimeter under natten! Den lilla hunden gillar ju inte sin overoll så väldigt mycket när den ska kläs på, men väl ute är det tydligen helt okej. Jag antar att problemet egentligen ligger i att han måste stå stilla medan man knycklar på honom overollen...

En vän till mig var här med sin son på fyra år (en god vän till hunden) för någon vecka sedan, och det var en riktigt mysig vinterdag med mycket snö och solsken så vi bestämde att vi skulle gå ner till gubbängsfältet och låta barn och hund busa av sig lite. Ååå så härligt, de är så gulliga tillsammans -hunden och barnet, och som de älskar varandra! Hunden når dessutom precis upp att pussa barnet i ansiktet när han sätter upp tassarna på axlarna... Så gulligt, som hämtat ur en pretentiös amerikansk familjefilm...

Efter ett tag så bestämmer "vi mammor" att det är dags att gå in, för vi fryser, barnet och hunden klagar ju inte precis... De var upptagna av att äta snö och försöka slänga snö på förbi passerande tanter när vi tittade åt andra hållet...

När vi kommer in är både hunden och barnet övertrötta och har fortfarande en massa bus i kroppen, som vanligt... Barnet pratar både engelska och svenska bör tillägas, och när jag blir arg på den lilla hunden brukar jag titta på honom och säga något så att han förstår att det är allvar. Barnet kryper/ hoppar/ går/ springer runt på golvet här hemma (nej inte på väggarna ännu...) och det blir lätt en aningen hysteriskt, och till slut lyssnar ingen av dem så då står man där... Därför vänder jag mig till gremlingen och utbrister "i´m gonna smack you soon" (nej jag slår inte min hund) och barnet tittar på mig, lägger armen runt hunden och utbrister med eftertryck "no, don´t smack him!". Hysteriskt roligt tyckte vi i alla fall....

Den lillahunden gillar ju definitivt att leka i snön bättre än det här slasket som har varit de senaste dagarna... Eftersom han har en vana att antingen HOPPA ÖVER alla vattenpölar eller GÅ RUNT dem för att inte bli blöt om de små rosentassarna... Då är snö mycket bättre, enligt honom iallafall -inte enligt oss. För vatten kan man bara torka av honom snabbt med en handduk, men snö, SNÖ sätter sig! Det sitter i små snöbollar runt alla tassarna så att man knappt får av overollen och inte går de att torka bort heller, utan det är bara att fylla badbaljan med varmt vatten och ställa ner honom där. För DET går ju lätt och smidigt utan fajt... absolut... Har man varit lat efter någon promenad och inte orkat med den här proceduren får man strax skylla sig själv och sitta vackert i smälta snöhögar ÖVERALLT inomhus. Och lilla hundes favorit plats att tina upp iskokorna på är ju, såklart, nerbäddad i mammas och pappas säng... På huvudkuddarna och inklämd mellan täckena... Grattis...

Det är klart... får man det så här trevligt efter en kall och snöig vinter promenad kanske man skulle se fler människor lekandes ute i snön...

att få som man vill

2009-02-28T22:55:00.006Z

den lilla hunden är en väldigt bestämd liten en, och han har sina sätt för att få som han vill... (med somliga är det ju svårare, med morfar är det lättare...)

På morgnarna till exempel, när det bara är han och jag hemma och han vill komma upp i sängen så går han först runt alla tre kanter och gör lite lustiga ljud. Bara för att uppmärksamma mej på att han är där, om det inte fungerar av en eller annan anledning så lägger han nosen på sängkanten så att man stirrar rakt in i ett sött litet ansikte när man tittar upp. Till slut när alla andra knep har tagit slut så ställer han sig upp med framtassarna på sängkanten och för att det inte ska märkas att han NÄSTAN är i sängen så lägger han sig ner, med armbågarna och överkroppen i sängen och rumpan sittandes på golvet. Och våran säng är ändå iallafall 20 centimeter över golvet (det vill säga då börjar själva sängbottnen). Han är jätte söt och det ÄR svårt att säga nej...

Vill han komma upp i soffan så väljer han ut sin finaste leksak (ofta ett lite slabbigt och tuggat ben) som han slänger upp i soffan för att sedan ställa sig med framtassarna mot soffkanten med munnen öppen i en min som verkligen talar om för oss att om han nu har en så fin sak så borde han få komma upp i soffan. Då kanske vi får smaka om vi vill... fast vi har kontroll över lådan där alla otuggade godsaker finns.

Vill han att morfar ska leka jaga kotten då ställler man sig framför morfar med en väldigt fin kotte i munnen och slänger runt den lite, för att morfar VERKLIGEN ska se vilken fin kotte man har... Sen slänger man den på morfar för att verkligen vara säker på att han har märkt vilken fin kotte det är, fungerar inte det då ställer man sig med framtassarna på honom och stirrar honom djupt i ögonen. Då brukar morfar förstå hur roligt det är att jaga kottar!!

Den lilla hunden har fått en ny säng, en riktig säng (hundsäng, för även om han anser att han är en människa så anser inte vi att han behöver en "människo-säng"...) Nu återstår bara att se om han tänker sova i den eller om han tänker kräva tillbaka "sin" röda soffkudde i någon form av samettsfusk som han har sovit på i ett och ett halvt år nu... Ligger den kudden i soffan så ligger gremlingen också där, ligger den i gungstolen så ligger gremlingen där. Där kudden ligger, där ligger hunden helt enkelt... Kanske ska pröva att lägga in den i duschen när det är baddags...

Lilla hunden i nya sängen:

"mormor och morfar"

2009-02-22T15:05:00.004Z

den lilla hunden älskar att åka till sin "mormor och morfar" (alltså mina föräldrar) och vi åkte dit i fredags, men redan på torsdagen råkade den lilla hunden höra att vi skulle till morfar. Och som han letade! Han letar igenom hela lägenheten, hittar han inte morfar där (vilket inte händer speciellt ofta...) så vill han gå ut och leta...

Så i fredags åkte lilla hunden och jag till mormor och morfar (lilla hundens pappa mötte upp där), vi tar alltid tunnelbanan eftersom att det är lättast med hund och när vi byter i slussen så vet han vart vi är på väg. Alltså börjar han redan där återigen leta efter dem, sen sitter han och gnäller hela resan från slussen till slutdestinationen. När vi väl är framme så brukar vi ibland gå in på ICA och köpa med oss en blomma eller liknande, då hänger den lilla hunden i sin pappas famn som en uttråkad unge och gnäller. När vi sen äntligen går ut ur centrum så släpar han oss hela vägen fram till mormor och morfars gata, där brukar vi släppa honom för det finns inte längre några vägar eller så mycket folk. När vi har släpt honom så springer han det fortaste han kan, tar en sväng ut på gräsmattan där han brukar få gå ut och kissa (och passa på och busa lite med morfar, morfar är alltid med på lite bus bara man stirrar tillräkligt länge och knuffar lite på honom...). Och sen fort upp i porten där han står och väntar på att vi ska öppna dörren, upp för stentrappan i en rasande fart (här brukar jag springa fram och vara redo att fånga honom lite nervöst), sen upp och gläfsa samt krafsa på dörren tills morfar öppnar. När morfar äntligen har öppnat dörren finns det ingen hejd på glädjen, riktigt bra blir det så klart om mormor är hemma också!

Hälsningsritualen är riktigt underhållande för oss som kan titta på bara, lilla hunden slänger sig på morfar och pussar en massa sen springer han genom köket -in i vardagsrummet och tillbaka ut i hallen där han försöker samma sak med mormor. Allt detta under glada skall och pip och gärna upprepa en tre fyra gånger innan morfar äntligen fångar honom och lyfter upp honom. Då är allt som det ska och helgen kan börja...

Idag tog vi det lugnt, gick upp och åt frukost för att sen gå en fin snö promenad... Den lilla hunden älskar snö och vi är alla tre ganska tacksamma för den nya vinteroverallen, för nu fastnar det "bara" gigantiska snö klumpar runt tassarna och inte i ljumskarna, armhållorna, halsen, magen...

hundägare...

2009-02-17T19:18:00.007Z

Hundägare är ett speciellt släkte... det finns ingen finare hund än deras oavsett ras/ färg/ härstamning (eller diverse olater och fel...) Hunden i fråga kan vara vilken slags hund som helst och även om den så är glosögd, trebent, utan päls och dreglar så gud nåde den som säger något illa om lilla fido!!

Dessutom så finns det olika grupper inom släktet hundägare, det finns överbesskydande hundägare (hunden bör helst ej gå ut överhuvudtaget -det kan ju vara farligt). Sen finns det gruppen med hundägare á la "han är såååå snääääääääälll" (en 80 kg best står inne i buskarna och morrar) eller "han vill bara häääälsa" (har man en liten 8 kilos hund som kan vara rätt... talför kan vi kalla det, då vill man inte att besten inne i buskarna ska hälsa), och så finns det en tredje grupp hundägare, som befinner sig någonstans i mitten... De har någorlunda pli på sina hundar som kommer på komando (för det mesta), plockar bajs när andra ser och försöker träna lite lydnad åtminstonde en gång i veckan... Då har jag räknat bort den gruppen som innefattar alla tävlingsmänniskor, bruksfolk och kennelägare... eftersom att jag är hiskeligt avundsjuk på dessa människor, tänk om man orkade träna upp till lydnad i elitklass eller ha en liten kennel och pussa på valpar hela dagarna (vilket inte alls är så mysigt som det låter eftersom att det innefattar torka bajs+mata+torka bajs+mata+torka bajs osv).

Hur som helst...

Idag när vi som vanligt gick på våran promenad när "pappa" kommit hem från jobbet, möter vi en såndär "han vill bara häääälsa" (ja, oftast utalas det med det där tonfalet som påminner lite om cruela de´vil...). Eller möter och möter, alltså, eftersom att havanais träffen i söndags som gick så bra (eftersom att lilla hunden är såååå duktigt) så tänkte vi att vi skulle plocka fram korven igen och ge oss på att klicka på alla hundar som vi möter. Så vi ser den här hunden komma, och då går vi och ställer oss på lagomt avstånd så att han ska kunna komma förbi. Men vad gör dom?! Jo hundägaren går istället så nära som möjligt, vilket naturligtvis bidrar till att lilla hunden börjar skälla och bli väldigt upprörd. I det tillfället skulle vilket normal hundägare som helst ha gått åt sidan och fortsatt sin promenad, men nej! Den här (super-duper smarta) hundägaren står kvar och låter sin hund gå nästan hela vägen fram till lilla gremlingen... Och då utbrister jag; alltså, du förstår att de inte ska hälsa?? Hundägaren blir då otroligt förnärmad och utbrister nej men skit i det då! Och går därifrån!!!

Men jaha liksom, vad hade han trott?? Åååå...

Såhär fin blev lilla hunden efter sitt söndags bad!

den lilla hunden är bäst!

2009-02-16T12:56:00.006Z

den lilla hunden är bäst! Vi var på en Havanais träff i går (söndags...) och den lilla hunden skötte sig så bra!

Kan ju förklara varför detta får mej att "dum-le" som en stolt fotbolls morsa; den lilla hunden är nämligen livrädd för andra hundar. Han har vid två tillfällen har blivit skrämd av större hundar som har jagat honom/ naggat honom eller på andra sätt betett sig oupfostrat... Efter den andra gången av skrämsel bestämde sig den lilla hunden för att helt enkelt skrämma bort andra hundar först. Detta genom att göra sig stor (den lilla hunden är bara 31 cm hög, så det ser väldigt gulligt ut när han bröstar upp sej...) och skälla så högt att ingen annan hund vill komma nära. Vi har träffat en hundpsykolog för att få lite tips och råd eftersom att man lätt blir hemma blind på sina egna problem och därför inte kan se en lösning. Och eftersom vi har tur, och våran lilla hund går att muta till det mesta med hjälp av GODIS så går det att lugna ner hans rädsla en aning.

Det var alltså det vi gjorde igår på Havanais träffen, matade honom med korv och gjorde små cirklar runt de andra hundarna när det blev för mycket. Så när lilla hunden hade skällt och käkat korv i ungefär en timmes tid, bestämde han sig tydligen för att det var helt okej (trots att det var två STOOORA New Foundland hundar där). Sen blev det bus, femton havanaiser som springer runt och busar med varandra är en härlig syn!

Jag stod dock och gömde mig i skogen till en början för jag blir så nervös när lilla hunden ska träffa andra hundar eftersom att jag vet att det har gått dåligt förut. Så för att inte störa honom stod jag i skogen och tittade på till en början, när jag såg att det gick bra så slappnade jag av och gick och pratade med de andra hundägarna. Min kära sambo är inte lika hispig som jag (tack och lov!) och därför sköter han sådana saker med glans...

Den lilla hunden blev helt förtjust i en liten svart havanais, de busade jätte mycket. Så det blir nog att skaffa en valp snart... Gremlingen var för övrigt störst där med sina 8 kg och 31 cm i mankhöjd (enligt rasstandarden "ska" de vara max 29 cm i mankhöjd och väga fem kg), han fick dock många komplimanger. Som inte alls fick mej att pösa ännu mer av stolthet...

...att plugga eller inte plugga...

2009-02-12T11:31:00.004Z

den lilla hunden tycker verkligen inte om när jag pluggar hemma, han lägger sig på mej, trampar över datorn eller blir väldigt väldigt pussig helt enkelt. Allt för att vara mellan mitt ansikte och datorn, och eftersom att jag oftast sitter i soffan och pluggar så är det inte alltför svårt för den lilla hunden att störa mej... han är ju så väldigt söt och go så jag måste säga att jag hellre pussas med honom än sätter mej och reflekterar över användandet av teori och metod i historiska uppsatser/doktorsavhandlingar. Även om den här teori kursen har gett så mycket mer än de tidigare så börjar man tröttna lite på ämnet nu...

Hur som helst, den lilla hunden och jag har verkligen varit jätte lata den här veckan... vi sover till tio och sen går vi våran morgonrunda runt tunnelbanan (den lilla hundens "pappa" går ut med honom innan jobbet klockan sex på morgonen), då vi busar och tränar lite. Ofta under överseende från någon av dessa tanter som tycker att den lilla hunden är så väldigt söt. De brukar mata honom med sockerkaka -så lilla hunden gillar dem också. När vi då har gått våran morgonruda brukar vi äta frukost tillsammans i soffan i vardagsrummet, det är bara när lilla hundens "pappa" är hemma som det blir pli på oss. Vi är dåliga på sånt själva...

Efter frukosten ligger vi på soffan, sträcker lite på oss... tittar lite på internet efter intressanta saker, sen somnar vi på soffan en stund och när vi vaknar igen äter vi lunch och lilla hunden får komma ut och kissa. Var det någon som sa att det var jobbigt att vara student?

De gånger som jag sitter hemma och pluggar en hel dag brukar den lilla hunden ligga på golvet (med ryggen mot mej) och ge uttryck för hur väldigt tråkigt han har det genom att ligga och sucka, inte bara luft sucka utan han får till riktiga teater suckar med ljud... För det är inte störande, nej nej...

Sen när lilla hundens "pappa" ringer på eftermiddagen när han slutar så blir lilla hunden helt stissig. Han vet att det snart är dags att gå och hämta sin älskade "pappa", han springer ut i hallen och kommer in i vardagsrummet igen för att kolla på mig som att "mamma kom igen då, pappa står ju bara vid bussen och väntar hela dagarna" och så håller det på tills telefonen ringer andra gången. Då vill lilla hunden vara med och prata, han sitter brevid och hummar på något konstigt sätt, och nåde mej om jag inte är snabb på att komma ut, för han släpar ner mej hela vägen till bussen. Oftast skuttar han på två ben ner för att han är så ivrig att äntligen få träffa sin "pappa" igen (ja den här proceduren upprepar vi varje dag). Det brukar visserligen frammana en del glada miner hos folk när de ser den lilla hunden skutta på två ben ner till bussen under glada pip...

...surprise...

2009-02-09T11:41:00.004Z

I lördagskväll (i förgår, alltså är det måndag idag...) tog jag av bandaget från den lilla hundens tass för att rengöra och titta lite hur det såg, kanske låta honom gå utan en stund... och TADAAA där hänger pulpan ut!

Jahap då har lillahunden alltså slitit av sig den gamla klon som satt över den nya (som tydligen inte har hunnit växa ut ordentligt ännu), trots bandage och tratt... hur?! Klon finns dessutom ingenstans, inte i bandaget och inte i pälsen... Hursomhelst, som vanligt fick jag då aningen paniskt ringa till akutavdelningen på bagarmossens djursjukhus (det var lördag kväll så inget annat var öppet, och när pulpan hänger ut lite halvblodigt så vill man gärna prata med en veterinär...), tack till er som arbetar på bagarmossens djursjukhus för att ni är så otroligt trevliga och lugna/sansade (vilket jag inte kan påstå att jag har varit de gånger jag har ringt dit...). Det var alltså ingen fara, utan det vara bara att tvätta rent och klippa bort störande päls innan man satte på nytt och rent bandage.

Jag är dock fortfarande lite i chock, och en aning orolig för hur det kommer att bli härhemma de närmaste dagarna eftersom att lilla hunden inte bör få sin vanliga långpromenad på kvällarna innan klon har läkt till sig lite... Han hittar ju på så otroligt mycket ofog när han inte får gå ut och springa av sig allt bus, för åtta kg bus kan låte lite men det är det inte...

På tal om det, när vi var ute på våran morgon promenad så stod en äldre dam och tittate på lilla hunden när han busade på gräsmattan. När vi ska gå därifrån då vi har tränat och busat en stund så kommer damen fram till oss och frågar hur jag har lyckats träna min hund till att springa i cirklar runt mej och skälla...
(Om vi kan få det att se intränat ut så jätte bra! Slipper jag stå där och skämmas nästa gång...)

...god morgon...

2009-02-07T16:01:00.006Z

Morgon ritualen hemma hos under helgerna är något speciell... jag vet aldrig hur den lilla hunden vet att det är helg, men han VET. Kanske räknar han dagarna på sina små tår, kanske har han en liten kalender i sin leksakskorg, hur som helst så är det extra roligt att väcka oss en lördag morgon...

Man får passa sig så att man inte öppnar båda ögonen samtidigt när klockan ringer (ja, vi använder väckarklocka på helgmorgnar också...), för gör man det -då är det lika bra att man går upp på en gång. För att få ligga och sträcka på sig i lugn och ro en stund måste man först öppna ena ögat lite, bara tillräkligt för att kontrollera var den lilla hunden befinner sig. Sen måste man snabbt vända på sig innan han upptäcker att man tittar, är man inte snabb nog så har man snart åtta kilo lurvig gremling på magen och allra helst en nos I munnen när man gäspar...

Om det inte fungerar att lägga sig på oss och stoppa in nosen i munnen på oss när vi börjar vakna så har den lilla hunden ett par andra knep för att få upp oss till klapp-vaket tillstånd; han går och dricker lite vatten (så att hela skägget är lagom blött) och sen kommer han och slickar en på fötterna... annars kan man göra samma sak fast lägga det kalla blöta lilla ansiktet i halsgropen (godmorgon!) sist men inte minst så går det jättebra att stoppa in lilla nosen i örat eller ögat på oss, det får upp oss ganska snabbt (om någon ville veta...)

Om någon då frågar varför vi inte säger åt den lilla hunden att sluta med dessa dumheter så att vi får sova ostört på helgmorgnarna är svaret ganska enkelt; därför att det egentligen inte finns något mysigare än massa glada morgon pussar från en lite gremling, som så fort vi har vaknat bäddar ner sig mellan oss (gärna på rygg) och bara myser!

...satelit...

2009-02-06T12:26:00.004Z

det är faktiskt varken satelit eller en liten radiostation utan det är den lilla hunden, och den lilla hunden har tratt på sig. Och han är mäkta sur för detta, förbannad rent ut sagt..

Hunden har ju som tidigare sagts, skadat tassen (antagligen genom att försöka gräva sig igenom ett berg...) och skadan innebär en knäckt klo. De första dagarna av skada försökte vi att inte göra så mycket, och inte pilla eller vara där och titta hela tiden. TILLS jag upptäckte att den lilla (..pucko..) hunden låg under matbordet och bet sig på det onda stället samtidigt som han skrek av smärta. Och mycket riktigt, när vi väl hade fått fram honom från under matbordet såg vi att "tummen" hade svullnat upp till dubbel storlek och var alldelles röd och arg...

Men efter mycket om och men och en hel del bandagande och jodopax baddande så läkte det fint.

Nu är det dock dags igen!
NU håller en ny klo på att växa ut under den gamla skadade (ungefär som när människor tappar en nagel), och då är lilla hunden där och biter igen. Så då blir det bandage, och när man sätter bandage på honom så måste man också sätta tratt -eftersom att han äter upp bandaget annars. Mmmm så gott?!

Med tratten på så ligger den lilla hunden och surar ute i hallen, han ligger med andra ord och fräser åt alla som försöker gå förbi hallen (som en gammal katt...). Idag när jag kom hem från skolan hade han brutit sig in i sovrumet, klättrat upp på byrån och ätit upp (?) bandaget från i går kväll som låg kvar...

Säga vad man vill, men livet är aldrig tråkit med den gremlingen här hemma...

hundar på bordet...

2009-02-05T10:19:00.004Z

Vi var ute igår kväll och hyrde film, när vi kom hem såg vi att det låg lite kladdiga lakritsnappar på golvet och utspridda över bordet..

Hmm... vad kan ha hänt? Kanske har en liten hund varit uppe på bordet och smaskat i sig ALL CHOKLAD medan vi var ute. Alla ni som har hund vet förhoppningsvis att choklad är livsfarligt för hundar, bokstavligt talat, ungeför som jordnöts allergi för mäniskor
-man vet inte vem som har det innan det är för sent.

Så då blev det att som vanligt ringa djursjukhuset...

Det säger jag för att den lilla hunden har en skadad tass, låg för ett tag sen inne på djursjukhuset två dygn för ont i magen och har tvingat mig att minst två gånger sitta i väldigt pinsamma samtal med giftinformationscentralen.. Va är inte flortabletter till för hundar? Hmm... inte hostmedecin heller säger du? -nej jag ger inte dessa saker frivilligt till min hund...

Jag tycker att det borde finnas klippkort på djurakuten för ägare till ovanligt nyfikna och klantiga/hungriga hundar... Hur som helst, det var så lite kakao halt i den chokladen så det var ingen fara, om han inte började kräkas (vilket han inte gjorde, däremot blev han sur för att han fick vänta på sin middag...) för då hade vi behövt åka in.

Och jag skäms lite för att säga det, men både min och min sambos första
reaktion var: inte igen, vi orkar inte åka in.
... vi skulle naturligtvis ha gjort det eftersom att vi älskar våran gremling, det var mer en å nej inte igen reaktion...